EHS-bloggen

Maj 6, 2019
Möjliggörare
Biträdande rektor Anne-Christine Lindvall reflekterar över betydelsen av utbildning.
Bild på entrén till EHS

Häromdagen såg jag några gymnasieungdomar på tunnelbanan. En av dem höll en bok i handen. Av det inplastade lite slitna bandet att döma var det inte hans privata bok utan skolans, vilket också titeln tydde på. Visserligen kan vem som helst läsa Viktor Rydbergs (1828–1895) roman Singoalla, men det är nog troligt att läsningen hörde till skolundervisningen.

Under min resa funderade jag över hur vi idag, som exempelvis dessa ungdomar, upplever och tolkar äldre texter som denna roman från mitten av 1800-talet. Kan de känna igen sig i texterna, eller framstår texterna som något från en flydd tid som de har svår att relatera till? Upplevs äldre texter som tämligen obegripliga och ointressanta texter om flydda dagar, eller går det att identifiera något som talar till oss idag, något som får oss att upptäcka att det finns frågeställningar vi än idag delar? Vågar vi i vår läsning bejaka att vissa av livets stora frågor än idag är tämligen obesvarade?

Inte så få av de studenter jag har mött, har vid läsning av äldre texter slagits av just detta att vi också idag faktiskt saknar svar på vissa de av frågor som ställdes redan för flera tusen år sedan. För flera var detta en nästintill chockartad upptäckt och erfarenhet. Visst har vetenskapen genom seklerna gjort nya landvinningar. Tänk bara på vad antibiotikan, växtförädlingen och kunskapen om smittspridning har betytt. Tidigare hot mot livet har kunnat avvärjas eller åtminstone mildras. Så varför reagera så starkt när man läser äldre texter? Vi lever ju idag, kan vi då inte bara slå bort äldre tiders hot, fördomar eller problem som historiska? Jo, visst kan vi det, men bara om vi förnekar dem och inte väcker dem till liv. Dock, väljer vi att trots allt läsa äldre texter, kanske flera tusen år gamla, så riskerar vi att komma till den insikt som en av mina studenter gjorde, och det var inte en saklig insikt utan en djupt existentiell: att gå till tandläkaren är avsevärt trevligare idag än för säg tusen år sedan, men vi saknar än idag svar på flera av livets stora och svåra frågor. Vi är lika ”lost”!

Vissa frågor kan vetenskapliga framsteg konkret hjälpa oss med, andra frågor måste lämnas vidare till varje generation att ta emot och att hantera, och vårt uppdrag som människor här och nu kan därmed symboliseras genom en 1800-talsroman buren av en gymnasist på tunnelbanan. Vi har alla uppdraget att våga ställa frågorna och söka svaren, trots att frågorna kan te sig olösliga och kanske skrämmande. En sådan svår frågeställning uttrycker Harry Martinson (1904–1978) i sitt epos Aniara. I en av sångerna uttrycker han tanken om att människan har skapat skydd mot många olika saker, men det finns inget skydd mot människan själv, och med det vill han ha sagt att vi använder vår kunskap också till det som är destruktivt för oss själva och för skapelsen.

Ibland säger vi att människan är sin egen värsta fiende, och det kan ibland vara sant. Men människan är främst sin egen största möjlighet. Det är vi människor som har kapaciteten att skapa förändring. Det är vi människors som kan påverka nuet och framtiden, och som kan skapa förändring.

Är då människan sin egen fiende eller sin egen möjlighet? Ser man sig omkring i världen kan det vara lätt att misströsta om detta. Men att drabbas av missmod är det sista vi behöver. Folkbildaren och agitatorn Kata Dalström (1858–1923) lär ha sagt att det finns en synd som är oförlåtlig och det är misströstan.

Så hur gör vi för att inte drabbas av misströstan? En viktig väg är utbildning. Utbildning, och de arbetsuppgifter den leder oss in i, hjälper oss att inte förlamas av misströstan. Jag är biträdande rektor för utbildning i mänskliga rättigheter, och inom detta fält ryms erfarenhet och kunskap som rustar oss för att bli möjliggörare och därmed skapa rum för förändring. Genom kunskap blir vi möjliggörare både för oss själva, och för våra medmänniskor runt om i världen.

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter

EHS-BLOGGEN
Här bloggar lärare vid EHS om allt möjligt som har med akademi, kyrka och samhälle att göra.