EHS-bloggen

November 3, 2020
Kyrklig självkritik och globalt fokus behövs i tider av kris

Jag undervisar på två kurser om ekumenik nu och har insett hur aktuellt det är. Ekumenik står ofta för samverkan mellan kyrkor, samarbete, men har egentligen en vidare betydelse. Ekumenik betyder ”Guds hushåll” och åsyftar ”hela den bebodda världen”.  Den ena kursen History of the Ecumenical movement ingår i vårt nya Masterprogram International Relations and Ecumenism. Den andra kursen är Samverkan och konflikt. Ekumenik som vision och praktik.

I kurslitteraturen får studenterna läsa om hur kyrkorna gemensamt har responderat på enorma utmaningar och förändringar genom historien. Detta kan vara tidigare pandemier, förtryckande regimer, fattigdom, orättvisor och de båda världskrigen. De får lära sig att den ekumeniska rörelsen växt fram ur konkreta behov och ur insikten att världens problem måste lösas gemensamt.

Studenterna får lära sig att kyrkor, över konfessionsgränser, från Syd – Nord- Väst- Öst har uttalat sig gemensamt och agera tillsammans. De får kunskap om att uttalanden som gjorts har haft fokus både på kyrkorna själva och världens behov. Inte sällan har det varit starka texter med tydlig självkritik. Som när de protestantiska kyrkorna i Tyskland efter andra världskriget uttalar sig i den s. k Stuttgartdeklarationen: ”på grund av oss har mycket felaktigheter och smärta åsamkats många människor och länder… vi anklagar oss själva för att vi inte stod upp för vår tro med större mod… att vi inte bad mer trosvisst, att vi inte trodde mer glädjefyllt, att vi inte älskade mer brinnande”.

Jag kommer be studenterna reflektera över om det är så nu också, att kyrkor lika mycket tittar på sin egen bjälke som på andras flisor, och om det kan finnas goda skäl att rannsaka sig själv.

De får läsa om hur optimism, tron på utveckling och människors förmåga till framsteg - som var tydlig även i kyrkorna och teologin - förbyttes i en slags kyrkornas och teologins kris efter andra världskriget. Den tyska teologen Karl Barth blev banbrytande. Han skrev en ”krisens teologi” och övergav sitt eget tidigare arbete.

Efter första världskriget formulerades en vision i Uppsala, 1925. Den uttrycker längtan efter en kristen internationalism, som motsatt till nationell trångsynthet och kosmopolitism. ”Vi samlar kyrkorna för att dela skräcken över krig och internationella dispyter… och ber och arbetar utifrån löftet som gavs av fredsfursten: ”God­het och tro­fast­het möts, fred och rätt­vi­sa om­fam­nar varand­ra.” (Ps 85)

Som lärare med tidigare erfarenhet av kyrkors arbete blir jag själv utmanad. Vi står på många sätt i en liknande kris idag, med en pågående pandemi, ackumulerande klimatförändringar, hot mot demokratin, ökande nationalism. Vi vet att ett stundande presidentval kan prägla världens tillstånd för överskådlig framtid. Jag vet att kyrkorna också idag formulerar sig gemensamt. Jag vet dock också att kyrkor inte så ofta väljer ett självkritiskt perspektiv, att först utmana sig själv för att därefter driva på samhällsfrågor.

Som engagerad i den världsvida ekumeniken vet jag att de tydliga texter som formuleras också idag har svårt att landa, i det egna sammanhanget.

Nu när världen igen står i sådana massiva utmaningar ska mina studenter kritiskt få granska hur kyrkor idag responderar på världens behov. Frågor jag tror jag kommer ställa till dem är:

  • Har kyrkorna idag fortsatt en strävan att på djupet söka enhet/gemenskap/insikt om att alla och allt lever i samma hushåll?
  • Söker de efter teologier, praktiker som både härbärgerar självkritik, insikt om behovet av omvändelse (inte minst för klimatets skull) och strävan efter fred för hela skapelsen?
  • Om inte – när skedde avsteg från det som var ekumenikens tydliga fokus från början?
  • Anser du att ekumenik och dialog, även med andra religioner är möjligt också idag – om i så fall hur?
  • Kan du beskriva hur du ser på kyrkornas möjlighet att i allt vi vet om samtida utmaningar och hot, bidra till fred och försoning?

Själv tror jag ju att det är möjligt att återupptäcka visionerna, hitta tillbaka till drivkraften. För hela världens skull. Hur jag menar att det är möjligt, bör jag dock inte berätta innan studenterna fått svara på vad de kommit fram till.

 

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter

EHS-BLOGGEN
Här bloggar lärare vid EHS om allt möjligt som har med akademi, kyrka och samhälle att göra.