EHS-bloggen

Mars 18, 2020
I mötet med döden förändras allt
Bild på en allé

I mötet med döden förändras allt. Några av oss har varit framme vid det svarta hålet där allt kunde ha varit slut. Efter det blev livet inte som förut.

De som var vuxna då, minns hur och var vi var när vi fick veta att Olof Palme hade mördats, eller var TV-bilderna nådde oss då Twin Towers störtade samman den 11 september 2001.

Men jag minns också det där ögonblicket när storasyster, som jag trodde sprang efter och höll i pakethållaren, ropade: ”Nu cyklar du själv!”

Eller de där ögonen som fångade min blick och kärleken drabbade som en blixt från en klar himmel. Eller TV-bilderna som 1989 kablades ut över världen när Berlinmuren föll.

Man minns när döden knackat på dörren.
Man minns när det omöjliga blev möjligt.

Nu har ett virus tagit oss på bar gärning i vår galna egoism. Butikshyllorna med toapapper ekar tomma i ett land fullt av skogar och pappersproducenter. Nu sätter coronaviruset oss på prov. Allt ifrån hur vi tvättar händerna, till hur vi umgås med våra vänner. 

Inför döden ställs allt på sin spets. Vi skakas om. Hur ser det ut imorgon, om en vecka, om en månad? Kommer intensivvården hålla för trycket? Nu prövas våra värderingar och prioriteringar. Alla ska ha samma rätt till liv, men hur gör vi när inte vårdresurserna räcker till alla? Existentiella frågor om liv och död, rättigheter och skyldigheter, kryper in under huden på oss.

EHS har nu gjort det som ingen av oss kunde föreställa sig för bara några veckor sen. Vi har ställt om hela campusundervisningen till utbildning via vår digitala lärplattform.

De flesta som drabbas av smittan kommer inte märka mer än en snuva eller en vanlig influensa. Men det räcker att man har en anhörig, som man vet med stor sannolikhet inte skulle överleva, för att man ska se det i ett annat ljus.

Inför dödshotet omprioriterar vi.

Men så småningom kommer vardagen tillbaka.
Men allt kommer inte att bli som före Covid-19.

Fruktan och rädsla underminerar demokratin. Politiska krafter runt om i världen som profiterat på våra rädslor och har vuxit sig allt starkare. Behovet av kunskap och källkritik har aldrig varit större.

Jag läser att en rapport i november visade att andelen Malmöbor som utsatts för brott är den minsta sen trygghetsmätningen började för 20 år sen. Men den drunknade i rapporteringen av spektakulära skjutningar och politiska krav på hårdare tag.

Vilka politiska strömningar ska, när coronastormen bedarrat, försöka slå mynt av den fruktan och bävan som rullat genom samhällskroppen?

Nu kommer vi som aldrig förr behöva människor som har kunskap om och kan brottas med de existentiella frågorna på djupet. Som vet hur viktigt det är att försvara mänskliga rättigheter, och samtidigt vet något om hur svårt det kan vara väga dem emot varandra.

Det finns inget facit till vad den kris världen nu hamnat i kommer att leda till. Men du och jag kan ta ett steg i rätt riktning. Satsa på utbildning och kunskap, för att bygga tillit och gemenskap.

“Education is the most powerful weapon which you can use to change the world”, konstaterade Nelson Mandela, som dömdes till livstids fängelse och satt fängslad 27 år – och sen blev landets president.

 

Owe Kennerberg
Rektor

 

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter

EHS-BLOGGEN
Här bloggar lärare vid EHS om allt möjligt som har med akademi, kyrka och samhälle att göra.