EHS-bloggen

Mars 18, 2020

I mötet med döden förändras allt

Bild på en allé

I mötet med döden förändras allt. Några av oss har varit framme vid det svarta hålet där allt kunde ha varit slut. Efter det blev livet inte som förut.

De som var vuxna då, minns hur och var vi var när vi fick veta att Olof Palme hade mördats, eller var TV-bilderna nådde oss då Twin Towers störtade samman den 11 september 2001.

Men jag minns också det där ögonblicket när storasyster, som jag trodde sprang efter och höll i pakethållaren, ropade: ”Nu cyklar du själv!”

Eller de där ögonen som fångade min blick och kärleken drabbade som en blixt från en klar himmel. Eller TV-bilderna som 1989 kablades ut över världen när Berlinmuren föll.

Man minns när döden knackat på dörren.
Man minns när det omöjliga blev möjligt.

Nu har ett virus tagit oss på bar gärning i vår galna egoism. Butikshyllorna med toapapper ekar tomma i ett land fullt av skogar och pappersproducenter. Nu sätter coronaviruset oss på prov. Allt ifrån hur vi tvättar händerna, till hur vi umgås med våra vänner. 

Inför döden ställs allt på sin spets. Vi skakas om. Hur ser det ut imorgon, om en vecka, om en månad? Kommer intensivvården hålla för trycket? Nu prövas våra värderingar och prioriteringar. Alla ska ha samma rätt till liv, men hur gör vi när inte vårdresurserna räcker till alla? Existentiella frågor om liv och död, rättigheter och skyldigheter, kryper in under huden på oss.

EHS har nu gjort det som ingen av oss kunde föreställa sig för bara några veckor sen. Vi har ställt om hela campusundervisningen till utbildning via vår digitala lärplattform.

De flesta som drabbas av smittan kommer inte märka mer än en snuva eller en vanlig influensa. Men det räcker att man har en anhörig, som man vet med stor sannolikhet inte skulle överleva, för att man ska se det i ett annat ljus.

Inför dödshotet omprioriterar vi.

Men så småningom kommer vardagen tillbaka.
Men allt kommer inte att bli som före Covid-19.

Fruktan och rädsla underminerar demokratin. Politiska krafter runt om i världen som profiterat på våra rädslor och har vuxit sig allt starkare. Behovet av kunskap och källkritik har aldrig varit större.

Jag läser att en rapport i november visade att andelen Malmöbor som utsatts för brott är den minsta sen trygghetsmätningen började för 20 år sen. Men den drunknade i rapporteringen av spektakulära skjutningar och politiska krav på hårdare tag.

Vilka politiska strömningar ska, när coronastormen bedarrat, försöka slå mynt av den fruktan och bävan som rullat genom samhällskroppen?

Nu kommer vi som aldrig förr behöva människor som har kunskap om och kan brottas med de existentiella frågorna på djupet. Som vet hur viktigt det är att försvara mänskliga rättigheter, och samtidigt vet något om hur svårt det kan vara väga dem emot varandra.

Det finns inget facit till vad den kris världen nu hamnat i kommer att leda till. Men du och jag kan ta ett steg i rätt riktning. Satsa på utbildning och kunskap, för att bygga tillit och gemenskap.

“Education is the most powerful weapon which you can use to change the world”, konstaterade Nelson Mandela, som dömdes till livstids fängelse och satt fängslad 27 år – och sen blev landets president.

 

Owe Kennerberg
Rektor

 

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter


April 30, 2019

25-årsjubileum!

Bild på Jayne Svenungsson och Susanne Wigorts Yngvesson

Den 26 april firade vi högskolans 25:e läsår. Jazzsångerskan Isabella Lundgren sjöng. Tidigare rektor Lennart Molin gav en historisk tillbakablick, Thomas Hammarberg talade om mänskliga rättigheter och vår tids utmaningar. Jayne Svenungsson, under många år lärare vid EHS, hade temat ”Teologi: En tragisk vetenskap”. (Bilden: Jayne t v och Susanne Wigorts Yngvesson t h. Susanne presenterade Jayne.)

Men det skulle också kunna varit 153-jubileum. 1866 startade nämligen både Baptistsamfundet och (det som senare blev) Missionsförbundet pastorsutbildning. Bara några år senare, 1874, drog Metodistkyrkan igång sin teologiska utbildning.

Under jubileumsdagen var det många om uttryckte sin förundran över högskolans utveckling. Men man kan säga att hela berättelsen sen 1866 är en framgångsberättelse om människor och rörelser som brunnit för bildning och utbildning. Att denna historia har resulterat i vad som idag kan räknas som ett av landets ledande lärosäten inom både teologi och mänskliga rättigheter speglar den entusiasm, de satsningar och det folkrörelseengagemang som också var avgörande för hela Sveriges demokratisering och välståndsutveckling.

Det är värt att notera att den direkta orsaken till bildandet av Missionsförbundet 1878 var utbildningen av predikanter och missionärer. Utbildningen är alltså äldre än samfundet och den första nationella insamlingen gällde missionsskolan. För Equmeniakyrkans alla tre bildarsamfund var utbildningen av ledare avgörande från första stund.

Historien om missionsskolan på Lidingö finns dokumenterad i Missionskolan Lidingö (2016). I den kan man följa engagemanget för utbildning och hur det gång på gång gjordes storsatsningar för att bygga och utveckla det som ofta benämndes samfundets hjärta. Som när P P Waldenström for land och rike runt för att samla medel (sid 39):

Icke sällan fick jag strida en stund med vederbörande, innan jag kunde driva min vilja igenom. Men i allmänhet gick det utan synnerlig svårighet. Jag kom t.ex. till en person. Han hade inom sig beslutit, att han skulle lämna 200 kr, men när jag kom, så ”skämdes han” som han själv uttryckte sig, och beslöt att teckna 500 kr. Jag svarade:

”Det tager jag icke emot. Ettusen skall det vara.”

Han gjorde ingen egentlig invändning däremot utan skrev strax sina 1,000 kr. Därefter resonerade vi en liten stund om missionen; så rev han sig i huvudet och sade:

”Hör nu, lektorn, jag börjar att ångra mig. Jag måste öka på det där beloppet.”

”Det var en gudelig ånger”, svarade jag. ”Huru mycket skola vi då skriva?”

”Vi skriva 2,000 kr.”, svarade han. Och så fick han igen sin första förbindelse samt skrev en ny.

(Ur Waldenström bok Svenska Missionsförbundets Missionsskola från 1910, sid 17f.)

 2 000 kronor motsvarar i dagens penningvärde 100 000 – 150 000 kronor. Inom Metodistkyrkan och Baptistsamfundet gjordes liknande satsningar och insamlingar.

 Under de tio senaste åren har högskolan kvalificerat sig för magister-, master, licentiat- och doktorsexamen i teologi, och för kandidat-, magister- och masterexamen i mänskliga rättigheter. Equmeniakyrkan kan idag glädjas över en i Sverige unik utbildningsinstitution, med ett lärarkollegium som ligger i forskningsfronten inom sina respektive områden. Lärare vilka dessutom ofta är pastorer eller präster, som vid EHS/THS på ett unikt sätt kan kombinera sin pastorala kunskap med sin akademiska spetskompetens.

 Att arbeta med utbildning är att leva i konstant förändring. Just nu växer vi så det knakar. Vi går från 200 utbildningsplatser 2017 till i år drygt 300 och prognosen är att vi 2021 ska landa på cirka 500 utbildningsplatser.

 På ett par år har forskarutbildningen vuxit till 28 doktorander. I den nya forskningsmiljön Kyrka i Samtid finns nu ett tiotal doktorander som forskar om vad digitaliseringen innebär för predikan, om identitet, enhet och mångfald utifrån gudstjänsten, om dopet i Equmeniakyrkan, om församlingsplantering, om omstart av församlingar, om diakoni och kyrklig identitet i samband med sociala insatser kring migration på Afrikas horn, osv.

 Nu ser vi framåt. Nya magister- och masterprogram för ledare startar till hösten i samverkan med Johannelunds teologiska högskola. En professur för teologi, konst och folkbildning är på gång, och mycket, mycket mer.  Du är alltid välkommen till oss!

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter


Juni 1, 2018

THS växer och blir EHS - Enskilda Högskolan Stockholm

logotype Enskilda Högskolan Stockholm

Så har det hänt, namnbytet till Enskilda Högskolan Stockholm (EHS). Fast det är inte helt korrekt och säga att vi byter namn, för Teologiska högskolan Stockholm kommer att finnas kvar som namn på de teologiska utbildningsprogrammen. Parallellt gör Högskolan för mänskliga rättigheter entré som benämning på utbildningsprogrammen i mänskliga rättigheter, eller MR, som vi oftast kort och gott säger.

Snarare handlar det alltså om att vi kompletterar med ett nytt övergripande namn för hela vår verksamhet. Under de närmaste månaderna kommer det nya namnet att successivt synas i allt fler sammanhang. Men på grund av de nationella betygs- och ansökningssystem vi är anslutna till kan vi inte fullt ut genomföra namnbytet förrän i slutet av sommaren och början av hösten.

Varför ett nytt namn? När Teologiska högskolan Stockholm bildades, så var det ett adekvat namn då vi endast hade utbildningsprogram i teologi. Sedan dess har emellertid en stor utbildningsverksamhet också vuxit fram inom MR. Här har det på olika sätt skapat problem med att högskolans namn dolt en väsentlig del av dess verksamhet.

”Måste man läsa teologi också när man läser MR på Teologiska högskolan?” har varit en återkommande fråga från presumtiva MR-studenter. Och studenter som tagit examen i MR och kommit ut i arbetslivet har ibland av arbetsgivarna förväntats ha kompetens inom teologi och religion, bara därför att det stått Teologiska på examensintyget. Därför har det funnits ett behov av ett nytt övergripande namn på högskolan.

Formellt är vi en av staten erkänd högskola lokaliserad till Stockholm, och som sån benämnd för en ”enskild utbildningsanordnare”. Därför är Enskilda Högskolan Stockholm ett korrekt namn, som inte är bundet till ett eller annat specifikt ämnesområde.

Det nya namnet kan ses som en del av den expansiva utveckling högskolan befinner sig i, med uppbyggnad av egen forskarutbildning, nya utbildningsområden inom östkyrklig teologi och nya statliga forsknings- och utbildningsanslag. Under de tre närmaste åren ökar antalet utbildningsplatser vid EHS med 50 %.

Det är viktigt att det finns stora universitet med starka institutioner både vad gäller utbildning och forskning. Men universiteten har sina begränsningar. En svaghet är just deras storlek och därmed inbyggda tröghet och byråkrati.

Universiteten har också som stora statliga institutioner begränsningar i förmågan att leva i närkontakt med civilsamhällets aktörer. Civilsamhället behöver institutioner som andas den livsluft som är väsensskild från den byråkrati med stora overheadkostnader som präglar universitetsinstitutionerna.

Här har EHS en idag unik position inom sina utbildningsområden, med utbildning såväl på grundnivå och avancerad nivå, som på forskarnivå. Framvuxen ur folkrörelsernas långa bildningstradition, lever högskolan i närkontakt med civilsamhällets aktörer, med ett lärarkollegium som kombinerar spetskompetens inom sina respektive forskningsområden med yrkeskompetens relevant för olika avnämare.

Kunskap får inte utvecklas till ett elitprojekt. Därför stödjer och uppmuntrar vi lärare att bidra till samhällsdebatten, i poddar och bloggar, såväl som i mer traditionell media. Kunskap och utbildning är i grund och botten ett demokratiprojekt, som handlar om att bygga ett gott samhälle, där ingen exkluderas.

 

Owe Kennerberg

Rektor

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter


November 3, 2017

Utbildningshistoria och framtidsutmaning

Missionsskolan Lidingö

I oktober 1917 skrevs min far Walfrid 10 år gammal in i Kulla folkskola, Eksjö kommun. När han fem år senare fullbordade sin skolkarriär, fanns det trots mycket fina avgångsbetyg inte på kartan att han skulle läsa vidare. Ett arbetsintyg visar att han istället fick ta tjänst som bonddräng. Intyget vidimerar att ”sina fristunder använder han till studier”. Men förutom en korrespondenskurs i aritmetik, så blev det inte några mer skolstudier för pappa.

I den familj jag växte upp i fanns ingen erfarenhet av universitetsstudier. När jag 1977 ringde till Historiska institutionen vid Stockholms universitet och frågade om jag kunde börja läsa där, hade jag ingen aning om hur akademiska studier gick till i praktiken. På ett bananskal kom jag in trots att jag inte hade skickat in någon ansökan. Sen följde 19 år med kombinerande av förvärvsarbete och studier, först i historia och därefter i teologi.

Både jag själv och THS kan sägas vara en del av den utbildningsexplosion Sverige har gått igenom. I början av 1900-talet var det omkring tusen elever per år som tog studentexamen, vilket motsvarade en procent av åldersgruppen. Ännu långt in på 1940-talet var det inte mer än fem procent som tog studentexamen. Idag läser nästan alla vidare på gymnasiet. Närmare hälften går vidare till högskolestudier. Och nu finns det fler doktorander än det fanns gymnasister i mitten av 1900-talet.

1800-talets folkrörelser satsade på utbildning. Under loppet av några år under 1860- och 70-talen hade ett flertal pastorsseminarier startat runt om i landet. Med tiden kom också ett stort antal folkhögskolor att grundas av dessa rörelser. I den så kallade nyevangeliska väckelsen som bland annat ledde till bildandet av Svenska Missionsförbundet 1878, startades den första predikantskolan redan 1866. Det stod alltså högre upp på agendan med utbildning än samfundsbildning. Det var helt följdriktigt att ”samfundets hjärta” inte blev benämningen på samfundsexpeditionen, utan på missionsskolan.  I dessa rörelser fanns den insikt som senare Nelson Mandela formulerade med orden: “Utbildning är det mäktigaste vapnet med vilket du kan förändra världen”.

Redan under de första decennierna på 1900-talet fanns tankar på en teologisk högskola, men det skulle dröja till 1993 innan THS såg dagens ljus http://www.ths.se/om-hogskolan/historia. Då med Missionsförbundet och Baptistsamfundet som grundare. 2008 gick även Metodistkyrkan in som delägare. 

På det hela taget har det från högskolans ägare funnits en stor förståelse för akademins spelregler. Detta har möjliggjort den häpnadsväckande utveckling THS har gått igenom. Det har denna höst lett till att regeringen i höstpropositionen föreslår en 50-procentig ökning av THS utbildningsplatser 2018-2020, samt för första gången även statliga forskningsmedel. Och nu har regeringen beslutat att högskolan får tillstånd att utfärda masterexamen i mänskliga rättigheter http://ths.se/om-högskolan/ny-masterexamen-till-ths.

En avgörande faktor för att bygga utbildning med kvalitet, är de resurser för forskning som högskolan förfogar över. Vi är mycket tacksamma för de donationer som högskolan fått under senare år. Men för att fullfölja de satsningar THS nu gör på forskarutbildning, behövs nya investeringar. När jag i början av året blev kontaktad av Lilian och Karl-Olof Nilsson, som ville inrätta en forskningsstiftelse för att främja forskning och fortbildning http://ths.se/om-hogskolan/ny-forskningsstiftelse, så tänker jag att makarna Nilsson är en inspiration till att flera satsar resurser på det mäktigaste vapnet vi har för förändring och utveckling.

De statliga anslagen kommer aldrig att fylla de behov som finns vad gäller att finansiera doktorander och forskningsprojekt.  Själv hade jag aldrig kunnat slutföra min utbildning utan de stipendier som fanns vid Uppsala universitet. Nu befinner sig THS mitt i uppbyggnaden av en egen forskarutbildning. Det öppnar nya möjligheter, men ställer oss också inför nya utmaningar. Här finns möjlighet för alla som vill vara med och bidra http://ths.se/forskning/stöd-ths.

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter


EHS-BLOGGEN
Här bloggar lärare vid EHS om allt möjligt som har med akademi, kyrka och samhälle att göra.