Kjell-Åke Nordquist

Kjell-Åke Nordquist


kjell-ake.nordquist@ehs.se
08-564 357 21

Professor i internationella relationer med särskild inriktning på praktiskt fredsbyggande och mänskliga rättigheter.
CV/Publikationsförteckning

 

”Varför är det så mycket krig överallt?”

Intrycket är entydigt för den som följer rapporteringen i media. För den som följer statistiken under en längre tid går siffrorna upp och ner – år 2010 var det 28 konflikter (med stater som minst en av parterna) och 2018 var siffran 52. Inte alla av dessa märks i medierapporteringen, snarare är det enstaka spektakulära dåd, ren och skär terrorism, som media uppmärksammar.

Om vi vill ha en balanserad bild av utvecklingen i världen måste vi också se, att de flesta länder faktiskt inte krigar med varandra, att alltfler människor både utbildas, blir friskare och äter bättre mat än för något tiotal år sedan.

Den alltmer utmanande klimatsituationen lider av samma informationsproblem som konfliktforskningen: om just dagens (disiga!) väder beror på en naturlig variation kan vi inte säga, men över tid är utvecklingen tydlig. På samma sätt har vi svårt att säga om en enskild konflikt skulle ha kunnat förhindras, men över tid är konfliktmönstret tydligt.

Forskning och utbildning baserad på forskning behöver hantera både dagsaktuella utmaningar och långsiktiga trender. Teorier och frågor ska helst gälla både för idag och all framtid. I praktiken är det sällan så. För egen del har jag intresserat mig för vad det är som gör, att fredsavtal står sig. När blir de varaktiga, och när spricker de? Och finns det ett ansvar att ta, för det internationella samfundet, när ledare (läs diktatorer) blir till tyranner för det egna folket? Och är det så, att staten som vi uppfattar den verkligen är framtidens socialt bärkraftiga enhet, eller är det andra mönster på gång om vi ser till de globala trenderna?

Mänskliga rättigheter, politiskt förnuft och en allsidig och saklig rapportering om lokal och global utveckling blir då i mina ögon huvudinstrument för att människors välfärd ska kunna säkras och formuleras på ett långsiktigt hållbart sätt. Hypotesen är då att ett fullgott liv i hållbarhet är möjligt att utforma, utan konflikt!

Förutom traditionellt akademiskt arbete, som undervisning och forskning, har jag under flera år också arbetat med att medla och underlätta dialoger och konfliktlösning mellan olika parter i konflikt, särskilt i Östtimor, i samband med landets frigörelse- och självständighetsprocess åren 1996-2002, men också i Mellan Östern, Kaukasus och Latinamerika, särskilt i Colombia. Särskilt intressant i detta sammanhang är de försoningsprocessser som sker, inte bara mellan individer utan också som politiska processer. Är politisk försoning möjlig och är den i så fall en rimlig hantering av inbördeskrigens kränkningar? Eller är den bara ett ”plåster” för att dölja ovilja att på djupet läka samhällen efter inbördeskrig? Om sådant handlar min senaste bok, Reconciliation as Politics (Pickwick Publications) från 2016, vilken även utkom i översättning till spanska 2018, Reconciliación Como Política. Un concepto y su práctica. (Editorial Universidad Javeriana, Bogotá, Colombia).