EHS-bloggen

April 27, 2018
Mänskliga rättigheter som social ingenjörskonst
Målning "The course of Empire" av Thomas Cole

Universella mänskliga rättigheter är en av en lång rad storslagna sociala ingenjörskonster som sjösatts under 1900-talet för att förbättra mänskliga förhållanden. Men som samma århundrade lärt oss har många av dessa storslagna idéer så småningom kollapsat. Under 1900-talet lanserades storvulna idéer som kollektivjordbruk i Sovjet, det stora språnget i Kina, tvångsbyar i Etiopien, Pol Pots jordbrukssamhälle i Kambodja, en ny huvudstad i Brasilien, Le Corbusiers arkitekturprojekt, och inte minst, en lössläppt handel kallad globalisering. Idéerna bakom dessa och många andra sociala projekt var brokiga. De mänskliga kostnaderna skyhöga. Men trots olikheter misslyckades alla dessa projekt. Frågan vi kan ställa oss är  -har vi åtminstone lärt oss något av dessa misslyckanden?

Antropologen James C. Scott har i boken Seeing Like a State (1999) kallat dessa sociala experiment för högmodernism. Högmodernismen trädde fram under första världskriget och den tyska ekonomiska mobiliseringen. Den fick sedan sin pervertade version under nazismen. Sedan dess har den influerat en rad framträdande figurer somRobert McNamara, Jean Monnet, Shahen av Iran, Lenin och Julius Nyerere. Högmodernism har uppenbarligen inte bara att göra med totalitära regimer. Även USAs industriella jordbruk för massproduktion- och konsumtion kvalificerar, menar Scott. I listan ser vi också Jean Monnet, som brukar betraktas som EU-tankens fader. Eller varför inte påminna oss om folkhem, tvångssteriliseringar och miljonprogram? Högmodernismen som idé är ideologiskt gränsöverskridande.  

Högmodernism handlar om att designa samhället efter vetenskapliga lagar. Typiskt sett har det handlat om att utforma storskalig jordbruks- och industriproduktion för att fylla mänskliga behov. Samhället ska styras av rationalitet och inte av människors egna idéer om hur det borde organiseras eller verka. Allt lokalt ses som något farligt som bör avlägsnas.  Scott menar att de största sociala experimenten i vår tid -urbaniseringen och omstruktureringen av jordbruket- är exempel på hur stater försöker införa en rationell ordning i samhället. Har det därmed blivit bättre för mänskligheten och samhällen?

Åtminstone sedan Upplysningen har regeringar försökt göra samhället tydligt, begripligt och därmed kontrollerbart för den politiska makten. Den högmoderna staten har behövt standardiserade tekniker för beskattning och övervakning av medborgare och resurser. Det medeltida samhället var i det hänseendet hopplöst anarkistiskt. Med högmodernismen kom rationell skogsplantering, raka boulevarder, att medborgare skulle ha efternamn och inte minst, de skulle inlemmas i ett socialt kontrakt med staten. Rättigheterna var specificerade, skyldigheterna implicita.

Högmodernismen fick genom staten makt att omstöpa samhället så att det i princip fungerar som företag. Vid sidan av ekonomin har vi sett en formidabel utveckling vad gäller mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är ju vid sidan av globaliseringen trots allt vår tids mest omhuldade högmodernistiska projekt. Men samtidigt som vi ser att stora delar av mänskligheten fått det materiellt bättre så dröjer sig en oroväckande stor fattigdom och ojämlikhet kvar i världen. Varför är det så? Är det som mänskliga rättighetsobservatörer ibland säger, att genomföra en sådan revolution som det faktiskt handlar om, tar tid. Lång tid.  

Men det finns kanske andra förklaringar till varför mänskliga rättigheter som högmodernistiskt projekt verkar vara på väg mot en backlash?  Scott menar att  de mest tragiska exemplen på misslyckade statliga projekt på det sociala området har sitt ursprung i kombinationer av faktorer som den explosionsartade byråkratiska organiseringen av samhällen på 1900-talet, regimer som är beredda att använda sin makt till varje pris, och ett svagt civilt samhälle som inte kan motstå statens sociala ingenjörskonster. När dessa saker är ingredienser i samma minestrone har resultaten också blivit därefter.

Men är det inte att dra det för långt att jämföra de grandiost tragiska misslyckandena med de problem som mänskliga rättighetsdiskursen står inför idag? Kanske, men betänk då följande. 1900-talets stora misslyckanden har framförallt inträffat, menar Scott, därför att vi inte förstått vad kunskap egentligen är. Högmodernisterna, trodde och tror, att de vet bättre än du hur samhället fungerar, och särskilt bättre än de som bor i andra delar av världen. Det lokala förnuftet ersätts av vetenskap. Men, som ändå kan konstateras är samhället alltför komplicerat och abstrakt för att inlemmas i vetenskapliga begrepp eller modeller. Det saknas ofta praktisk kunskap och därmed förståelse av samhället. Den praktiska kunskap som de gamla grekerna kallade Metis. Kunskapen som hjälpte Odysseus på hans färder. Det är denna kunskap som moderna regeringar övergett när jordbruket omstruktureras, när urbaniseringen fortsätter, eller när urgamla vattenförsörjningssystem i Indien överges. När jag var i Indien på fältarbete 2013 besökte vi storstilad ingenjörskonst i form av nytt vattenreningsverk på Ganges. Vad ingen av de välutbildade ingenjörerna tänkte på var att elförsörjningen i regionen Bihar är ytterst bristfällig. Bönderna som klarade sig hade behållit vatteninfrastrukturen som de utverkat under hundratalsår. Den som emellanåt befinner sig på Somalias eller Tanzanias landsbygd kan få se gamla uttjänta traktorer. Monument över ett misslyckat högmodernistiskt projekt som kallas bistånd. Lärdomen av dessa katastrofer är att det handlat om negligerandet av Metis. Utan lokal praktisk kunskap om samhället kunde dessa projekt fortgå.  Fickor av kvardröjande Metis gjorde att det inte blev än värre, menar Scott.

Som ni förstår är detta uttryck för rädslan att universalismen som social ingenjörskonst, denna grandiosa tanke, underminerar jämlikhetssträvanden och fattigdomsbekämpning eftersom lokal kunskap ifrågasätts och underskattas. Som många andra högmodernistiska experiment har också mänskliga rättigheter en anstrykning av ignorans av hur samhällen faktiskt fungerar. Dagens tro på mänskliga rättigheter som lösning på alla sociala, ekonomiska och politiska problem ger eko från tidigare misslyckade högmodernistiska försök med höga mänskliga kostnader. Men varken Scott eller jag vet vad det är i vår värld som driver dessa storslagna idéer trots alla historiska lärdomar.   

Facebook Dela på Facebook

Twitter Dela på Twitter

EHS-BLOGGEN
Här bloggar lärare vid EHS om allt möjligt som har med akademi, kyrka och samhälle att göra.